sova och äta

Varför...?

Varför serverar de brysselkål och vitkål till maten på BB?
Varför har de inte ört-te eller rött te på BB?

Vill de att bebisarna ska få ont i magen och vill de att mammorna ska få konstiga sömnrubbningar, utöver de som man normalt får av en förlossning och ett nyfött barn.

Jag tycker att BB kändes stenåldersmässigt.

Om Beppe har ont i magen, vilket jag ser att han har, då kan väl de på BB berätta för mig vilken mat jag bör undvika och hur jag kan hjälpa honom. Det är väl deras plikt?!

Nu har jag forskat själv i ämnet och uteslutit vissa saker i maten. Beppe mår bättre nu.

Jag slutade med mjölkprodukter, bönor, linser, jordnötter, jordgubbar, cayennepeppar, paprika, skaldjur, lök och choklad. Dessutom köpte jag fänkålsfrön och gjorde te på det.

Nu är det väl nån som tycker att JAG ÄR EXTREMT ÖVERDRIVEN. Men det skiter jag i. Jag skulle kunna äta hundbajs, om det skulle gynna mitt barn. Så vilt är det att vara mamma.

Mer bilder på min fantastiska pojke.

Förlossningen del 2

Hej igen.

Det blev en riktig cliffhanger detta.

Jag fick iallafall komma in på ett förlossningsrum, och där gick jag och hängde över en såndär gå-stol eller vad det kallas. Jag försökte även ligga över en saccosäck, men det gick bara inte. Vem vill ligga på en sån? Det blir ju bara obekvämt.

Björn var söt hela tiden. Han hade gått ner och hämtat lite väskor från husbilen och på vägen upp köpte han Aftonbladet och en chokladkaka. Sen satte han sig på stolen i rummet och började läsa.

Jag tyckte fortfarande att det var ganska lugnt även om värkarna kom tätare och tätare och gjorde mer och mer ont. Jag tänkte hela tiden att det kommer att bli MYCKET värre än så här, det här är bara början.

De hade en cd-skiva i rummet och det var Marie Fredriksson-nånting.

Jag spelade den och jag minns att när jag låg där i krystvärkarna så hörde jag Marie i fjärran sjunga, "det här ska bli den bästa dan i mitt liv", haha. Det var komiskt.

Jag tror varken Björn eller jag riktigt förstod att det var riktigt nära. Han satt och läste och jag vankade på där och stånk-andades.

Tillslut bad jag honom massera mig i svanken vid varje värk. Och det gjorde han. Såklart. Duktiga, snälla Björn.

Jag tror att klockan var tjugo över ett när barnmorskan ville ha upp mig på sängen för en undersökning igen. På nåt vis tog jag mig upp mellan två värkar och det uppdagades att jag var öppen 9 cm.

Barnmorskan viskade nåt om fosterhinnor och sen sa det bara Plask, eller snarare PLASK!!

och så forsade det ur mig, det kändes helt absurt och jag började skrika på en gång, för efter hon hade tagit hål på hinnorna så började det att gör JÄTTEOOOONT!

Jag försökte andas, men det var skitsvårt, så jag skrek i panik efter lustgas, men tyckte inte att det hjälpte.

Kom på nåt vis in i rätt andning igen och Björn satt och höll mina händer.

Sen kände jag bara hur det började pressa på och det var bara att börja krysta.

Uj uj. Vilket tryck och vilken smärta, men ändå så otroligt häftigt.

Ja och så låg jag då där och brölade som en ko. Och det var bara att hänga med.

Och sen kom han ut och var helt blålila och skrek han också.

Det var bara helt otroligt.

Björn grät och jag skrattade. Det fanns ingen plats för tårar hos mig, jag var så hög på endorfiner och adrenalin tror jag.

Nu i efterhand så önskar jag nästan att vi hade filmat under förlossningen. För jag glömmer så fort. Särskilt hur ont det gjorde.

Sen fick vi fikabrickan och jag fick duscha av mig.

Inga bristningar, hurra.

Och sen baxade vi över oss till BB.

Detta BB, med miljarders människor som kommer in och hälsar och pratar med en om allt möjligt. Jag ville helst bara vara ifred.

Ska skriva mer senare.

Nu måste jag gå och mysa med Beppe.

Förlossning del 1

Nu har jag FÖTT BAAAAAARN!!!
Det är så sjukt. Jag fattar det inte riktigt iallafall. Att det var jag som låg där och brölade som en ko.
Jag måste bara få berätta om hur det var, för det var så otroligt häftigt.

Vaknade 00.30, natten till söndag. Mensvärk. Aha!
Men det kanske går över.
Försöker sova vidare, men det funkar inte.
Väcker Björn lite lätt och säger att jag har lite ont i magen.
Är rädd att han ska flyga upp och springa ut till husbilen och köra iväg med en gång, själv.
Men han är kool och tar det lugnt.
Nästan FÖR lugnt. Vafan, ska inte han få panik nu? minns jag att jag tänkte.
Sen ligger jag och andas mig igenom, värkarna, eller vad man nu ska kalla dem, tills klockan är ca 3.00. Då blir det för jobbigt, så jag går upp och lägger mig i ett varmt bad. Det känns underbart!
Nu kan jag jobba vidare, med andningen.

Så jag ligger där. Till 08.00. Hej fru russin.
Byter dock vatten då och då, för att inte börja frysa.
Andas. Tänker.
Funderar på om det inte ska kännas annorlunda, eller någon annanstans.
Smärtan/värken sitter fortfarande på framsidan, nedanför naveln på båda sidorna.
Är det det här som är värkar? Jag trodde hela magen skulle värka, men det sitter bara därnere.
Går i vågor.
Jag försöker räkna dem. Exakt åtta stycken i timmen. Hmm...hur många blir det per tio minut?
Nej det räcker inte. Vi kan inte åka in ännu.
Andas lite till. Puh...puh.

Björn kommer in på toaletten vid halv nio. Där ligger jag och stånkar.
Ingen fara säger jag. Behöver inte åka in ännu.
Björn åker nerpå macken och fixar lite. Köper bröd på bageriet.
Gör frukost.
Jag Lägger mig i soffan. Värkarna fortsätter. Åtta st per timme.l
Nyhetsmorgon söndag.
Det är han bergsklättraren som var på K2 och försökte rädda folk.
Gud vad han är lugn och samlad och teoretisk när han berättar om räddningsarbetet.
Han måste ju vara chock-skadad.

Tar en tugga på mackan, då kommer en supervärk. Hjälp! Hur ska jag stå, sitta, ligga.
Kan inte prata, Björn försöker fråga nåt, jag hör inte.
Tänker bara, andning, andning. Det här klarar jag.
Värken släpper och jag säger att, vi måste nog börja tänka på att åka in nu.
In med täcken och kuddar i husbilen. Planen är ju att sova i den om vi blir "utskickade" från BB.
Men jag vet redan att vi kommer att föda idag. Det känns.

Åker iväg. Bella lämnas till hundvakten.
Puss å kram, snart kommer brorsan.

Inne i Östersund. Har svårt att gå från parkering. Måste stanna och andas då och då.
Björn försöker skämta, jag försöker att inte skratta, måste koncentrera mig på andningen.

Inne på förlossningen. Skönt!
Får lägga mig på en säng för undersökning.
Öppen 6cm. Oj!
Du har jobbat på bra hemma, säger barnmorskan.
Och självklart blir man nöjd. Duktiga flickan väcks i mig.
Jag är bra på det här. Nu kör vi.

Nina Ramsby & Martin Hederos sjunger Glimmande nymf. Finns det en finare sång?

Klara och Mia sommarpratade igår och jag lyssnade lite i bilen tillsammans med Björn.
Det var tur att jag inte satt hemma och lyssnade på hela programmet ensam. Jag insåg det direkt.
För efter bara 1 min hade jag tårar i ögonen.
Nu idag är jag ensam hemma och jag lyssnar lite i taget. För att inte bli för engagerad och berörd.
Jag orkar inte med alla känslor som bara väller över mig just nu. Hormoner eller vad det nu är.
Det behövs bara att Björn tittar på mig på "fel" sätt, så blir livet bottenlöst.
Jag känner mig som en själ som bara svävar runt utan något som helst skydd.
Jag kan börja gråta för vad som helst.
Men skratta också för den delen.
Om Björn tittar på "rätt" sätt.

Igår var det en film på tv, där en man på cykel jagade en kvinna i en bil.
Det såg så otroligt roligt ut. Jag skrattade tills jag liksom inte fick ur mig mer skratt. Bara flämt.
Tillslut blev jag bajsnödig av att skratta så intensivt. Och fick gå på toa.

Undra om jag kan skratta fram en bebis också?

Så skönt...

när alla nyhetsankare börjar komma tillbaka till jobbet.
Jag blir nervös av att se okända, mystiska människor, som tragglar sig fram.
Förlåt mig, men, Fula är de också.

Nu måste det bli som det står i boken

Varje kväll innan jag somnar, så tror jag att jag ska föda. Det trycker och gör ont och jag tänker, nu, nu.
Men det blir inget.

Igår så bara högg det till flera gånger. Det kom små hugg med jämna mellanrum och det gjorde svinont. Blir det såna konstiga värkar så kommer jag att ge upp direkt. Det ska ju vara värkar som kommer i vågor, inga "nu spetsas du av en kniv helt plötsligt!-värkar", då har man ju inte en chans.

Vad lätt det är att, redan nu, falla in i pig-rollen. Det blir så lätt att jag hamnar i köket och börjar laga middagsmaten. Men idag så råkade Björn sätta igång där, före mig. Och jag kom på mig själv med att stå och glo på honom medan han började plocka fram grytor och ingredienser. Och Jag då, puckot. Försöker liksom tränga mig in tillsammans med honom i köket. Ja, för det känns som att han är på mitt territorium.

Helt plötsligt slog det mig då att, vad sysslar jag med egentligen?

"Smyg dig bort till soffan istället och sätt dig framför datorn. Det är ingen som kommer att döma dig för det."-var det någon som viskade inne i mitt huvud. Och mycket riktigt. Det gick ju jättebra att bara gå och sätta sig i soffan. Och snart är maten klar. ParmesanPanerade, bankade kycklingfiléer. Aaha. Ohlala.

Ja för när männen står i köket, så blir det ju alltid nåt storslaget. Inga korvar och makaroner då inte. Nä nä.
Tänk att de lyckas skryta upp sig själva, även där.

Men oj, nu skriker Björn att det blir inte som han tänkt sig.
Osten fastnar i pannan istället för på kycklingen.
Och det känns som att jag måste dit och hjälpa honom. Nejnejnej...

jag ska f-n inte gå dit.
Jag SKA sitta kvar här i soffan, om så hela köket exploderar. Och bara säga, mhm...aha. Ok. Va bra.
Och, få se nu, ikväll på fyran är det en brittisk dokumentär om kvinnor som svettas för mycket.
Det låter intresssant. Mmm. Ska kolla på det tror jag.

Ute så blixtrar det. Och när jag gick till postlådan nyss, så gick jag och hukade mig. Som om det skulle hjälpa.

Visst vore det ironiskt om jag blev träffad av blixten. NU. När jag precis ska till att föda. Väldigt jobbigt skulle det kännas. Så det är bäst att huka sig. Både inne och ute.
Då kanske man klarar sig undan ett tag till.

Visst kan man...

Mitt BF är ju 18 augusti. Det är samma dag som de på skolan börjar jobbet igen.
Jag tänkte eventuellt åka dit och träffa alla. Det brukar vara så trevligt att se alla och fika etc.
Men jag åker bara dit om Beppe är kvar inne i magen.

Nu undrar jag bara, är det knäppt att åka dit fastän jag ska vara mammaledig?
Jag tänkte bara att det är bra och kul att åka dit. visst är det det?! Eller... är det knäppt?

Och imorse bakade jag bröd i långpanna.

Konstigt känns det, men faktiskt så längtar jag till vardagarna nu när jag bara är ledig.
På helgerna händer ju INGENTING!
Inga nya objekt på hemnet. Dåligt med inlägg på de bloggar jag surfar runt på.
Inga top model - repriser.
Björn jobbar.

Det är ju klart att jag kan läsa en bok eller plugga italienska.
Men jag vill inte.

Jag tog Bella och gick ut i skogen.
Vi tuggade i oss lite blåbär, plurrade och gick hem.

Sen for vi och handlade.

Det blev 666 kr.
Jag kommer att föda en lucifer. Hjälp.

Jag är en idiot

Igår förmiddag lyssnade jag på p1 och mellan varje program (jag överdriver kanske lite nu) så håller den där programpresentatören på och snackar om vilken höjdpunkt det är dags för i dagens sommarpratare. Hon får det att låta som att missar man denna människa, så har man missat den bästa sommarprataren någonsin.

Så jag får ju lov att lyssna då. Jag är verkligen spänd och tänker att nu...NU kommer jag att få höra så nytänkande tankar så mitt liv kommer aldrig att bli som det varit.
Tillslut börjar det äntligen och jag sitter där med spetsade öron.

Han som pratar är en rysk karl som varit KGB-agent i Sverige. Uj uj då.
Och jag sitter där och glor och lyssnar och tänker att nu snart så kommer det, nu kommer lyftet, nu säger han snart det där kloka, oväntade, intelligenta, det som ingen ännu kommit på tidigare.

Men det kommer ingenting. Jag försöker verkligen förstå vad det är som är så bra.
Jag lyssnar igenom hela jävla programmet. Men det är bara urkasst och intetsägande.
Han berättar några små historier, men de är helt utan grund och finess. De är bara helt klumpiga och simpla.

Och jag sitter där och tänker att Varför?! Varför får den här människan, mannen, så mycket promotion och uppmärksamhet? Han har visst skrivit en bok också, men vem är det som vill läsa den? Varför är det någon överhuvudtaget som bryr sig om vad han säger och vad han gör, eller har gjort? Han har ju inget vettigt alls att komma med. Allt han säger är som taget ur en barnbok för ettåringar. Världens simplaste analyser. (förlåt alla ettåringar)

Och musiken sen. Så otroligt töntigt att spela Frank Sinatra, I did it my way. Det blir nästan ironiskt. Är han kanske ironisk? Näe jag fattar ingenting.
Det är så sjukt.

Och än en gång måste jag inse detta, att i den här världen vinklas mycket uppmärksamhet mot människor som inte har nåt att säga eller nåt att komma med. Och så sitter det idioter där och lyssnar och försöker förstå vad det är som är så fantastiskt.
Denna gången var det jag som fick vara den idioten. Men Gode Gud, låt det dröja till nästa gång som jag går på en sådan bluff igen. Jag skäms.

För mycket Top-Model-tittande och för lite att göra.
Då blir det som det blir.
Vissa tränar till OS, andra klättrar upp på K2.
Jag hittar automatutlösaren på kameran och tar kort på mig själv.

Har ny mössa och vinterjacka från HM.
Björn tyckte inte att jackan var så fin. Men det är den väl?!
Sen så är det:
Grön tunika från Day.
Svart regnjacka från Ilse Jacobsen. Me like!
Svart tröja från Day. Fiin.
Hemma-sydd tunika i paisley mönstrat tyg.
Härlig grå sjal från Vero Moda, men liknar Rodebjer. Ska va billigt, men se dyrt ut. Ha!
Glasögonen, framletade i Östersund. Efter rundtur hos alla optiker i hela stan.

Vet inte hur man lägger in text under bilderna så det blev såhär istället.
Och jag tycker att man kan va lite egotrippad ibland.
Det är dock lite mer legitimt när man har gravid-mage, så jag passar på nu.
Beräknad födsel är 18 augusti. Men vi satsar på 08-08-08.
det är imorgon det. hjälp.

I love myself !

Råkade av en slump slå på sommarprataren precis klockan ett. Har inte lyckats med det tidigare i sommar.
Det var den där "filippa-bark-kvinnan" från Robins.
Hon var riktigt härlig att lyssna på. Inte så pretto som jag tycker att många försöker vara som sommarpratar. Och jag fick en tår i ögat när hon pratade om sina planer och drömmar att bli skådespelare. Sen spelade hon "true colours" med Cyndi Lauper och då stod jag oxå och speglade mig och mimade och sjöng med.
Ja, ack vad man önskar att fler såg ens true colours. Jag känner ju fortfarande sådär, att jag går omkring och bär på en massa outnyttjade resurser.
Vilket slös.
Lyckost Beppe säger jag bara. För alla mina sparade resurser kommer jag att ösa över honom.
Han kommer att få det så jäkla bra och så kul i sin samvaro med mig, så han kommer att skratta ihjäl sig redan första dagen.
Jajjemen. Så kommer det att bli. Jag vet det.

Boring life

Nu är jag lite uttråkad...faktiskt.
Har blivit lite less på att sitta här hemma och glo.
Björn jobbar och jag orkar inte åka ner och köpa mer målarfärg.
Nu får det faktiskt duga.

Måste åka och hälsa på någon snart.

Har bakat både bullar och chokladbollar.
Och en broccolipaj.

Surfar runt på samma gamla sajter hela tiden. Blocket och hemnet, blocket och hemnet, ikea, mio, blocket och hemnet.

Helen är en ljusglimt och en uppiggare med sin härliga blogg, men jag skulle behöva en hel roman skriven av henne, för jag slukar allt hon skriver.

Klädde upp mig i nya hasbeen-skorna (http://www.hasbeens.se/), vita knästrumpor, svart byxkjol och svart linne. Bara för att åka och slänga återvinningsopor. Då har man ganska lite att göra.

Imorgon är en ny dag och då kommer det att bli lattjolajbanlådan, hoppas jag...

Nu ska jag strax roa mig med broccolipajen, allsång och midsommer. Det har väl inte slutat gå?!
Hjälp.

Vi boar

Jag gör som jag vill.

Nu kör vi hårt härhemma. Känner att vi måste fixa, bara lite till innan Beppe kommer.
Har målat sovrummet vitt och även öppna spisen blev vit.
Är inne på alla möbelsidor som finns på internet och försöker hitta en fin vit byrå att ha alla bebiskläder i.
Snart är det så vitt härhemma att det ser ut som en sjukhus.
Tur att Bella redan är vit, för annars skulle jag ha målat om henne också.
Vi har packat in grejer i husbilen så att vi kan ta den när det börjar bli dags.
Om de inte tycker att vi ska "läggas in" när vi kommer till Östersund, då går vi bara och lägger oss i den istället.
Vidare så har jag hängt upp takvaggan i sovrummet och dessutom lagt ut ett sånt där skydd i sängen, under lakanet, ifall vattnet skulle gå när jag ligger där.
Sen så ska jag köpa en tivoliradio idag, som man kan koppla in Ipod på. Då kan jag lyssna på favoritmusiken till krystvärkarna.
Björn ska ta med sig sportdryck hem från macken idag, så att jag orkar hålla ut hela förlossningen.
Vetekudden och tofflorna är packade.
Jag har fasen tänkt på allt. Och jag känner mig rätt nöjd över det.
Så ni som har tänkt skriva en kommentar om att allt ändå aldrig blir som man tänkt sig. Låt bli.
Jag kommer bara att bli sur.
Nu ska jag skutta runt på golvet och mima till "it´s my life" med bon jovi.
Så det så.