mina stackars nerver
...ut me hunden...*bajsa, bajsa, bajsa nuuuuu*
in me hunden
ut med vagnen
ner med bebis
fram med snowracern
tramp tramp tramp
iväg till vägning
ut med bebis
upp på vågen
ner med bebis
ut ur bvc-huset
bort till dagis
(aj, vad den där snowracern bråkar med mig)
in på dagis
prata civiliserat med personalen
på med kläder på stor-killen
bebis skriker
ut till bebis
skaka vagn skaka vagn skaka vagn
in till stor-killen igen
på med overall
på med skor
på med mössa
inga vantar...glömde
hämta hämta
dra ner overall
på med vantar
på med overall igen
ut från dagis
bebis skriker
skaka vagn
lasta stor-killen på snowracern
glömde dagis-sov-vagnen
springa bort med dagis-sov-vagnen till vagnförrådet
springa tillbaka
bebis skriker
skaka vagn-helvetet
okej, lets go!
var är hunden nudå?
Just de, hemma ju.
Släpar snowracer
skjuter vagnen
nerförsbacke
halkigt
men hjälp
här kommer snowracern,
rätt på hälsenan
hur långt är det kvar?
...hem
...på livet
2 Comments:
Vi känner nog alla likadant tror jag. Man borde ha ett par extra liv för att hinna med allt det där andra. Jaa, det blir nog ett blogginlägg om det snart. Kram på dig!
Hej vännen! Vad roligt att du börjat skriva igen. Ja, livhelvetet är inte roligt alla dagar...tur att de bra dagarna väger upp för de dåliga. Vi letar fortfarande efter husbil. Kram Jennie
Post a Comment
<< Home