Förlossning del 1

Nu har jag FÖTT BAAAAAARN!!!
Det är så sjukt. Jag fattar det inte riktigt iallafall. Att det var jag som låg där och brölade som en ko.
Jag måste bara få berätta om hur det var, för det var så otroligt häftigt.

Vaknade 00.30, natten till söndag. Mensvärk. Aha!
Men det kanske går över.
Försöker sova vidare, men det funkar inte.
Väcker Björn lite lätt och säger att jag har lite ont i magen.
Är rädd att han ska flyga upp och springa ut till husbilen och köra iväg med en gång, själv.
Men han är kool och tar det lugnt.
Nästan FÖR lugnt. Vafan, ska inte han få panik nu? minns jag att jag tänkte.
Sen ligger jag och andas mig igenom, värkarna, eller vad man nu ska kalla dem, tills klockan är ca 3.00. Då blir det för jobbigt, så jag går upp och lägger mig i ett varmt bad. Det känns underbart!
Nu kan jag jobba vidare, med andningen.

Så jag ligger där. Till 08.00. Hej fru russin.
Byter dock vatten då och då, för att inte börja frysa.
Andas. Tänker.
Funderar på om det inte ska kännas annorlunda, eller någon annanstans.
Smärtan/värken sitter fortfarande på framsidan, nedanför naveln på båda sidorna.
Är det det här som är värkar? Jag trodde hela magen skulle värka, men det sitter bara därnere.
Går i vågor.
Jag försöker räkna dem. Exakt åtta stycken i timmen. Hmm...hur många blir det per tio minut?
Nej det räcker inte. Vi kan inte åka in ännu.
Andas lite till. Puh...puh.

Björn kommer in på toaletten vid halv nio. Där ligger jag och stånkar.
Ingen fara säger jag. Behöver inte åka in ännu.
Björn åker nerpå macken och fixar lite. Köper bröd på bageriet.
Gör frukost.
Jag Lägger mig i soffan. Värkarna fortsätter. Åtta st per timme.l
Nyhetsmorgon söndag.
Det är han bergsklättraren som var på K2 och försökte rädda folk.
Gud vad han är lugn och samlad och teoretisk när han berättar om räddningsarbetet.
Han måste ju vara chock-skadad.

Tar en tugga på mackan, då kommer en supervärk. Hjälp! Hur ska jag stå, sitta, ligga.
Kan inte prata, Björn försöker fråga nåt, jag hör inte.
Tänker bara, andning, andning. Det här klarar jag.
Värken släpper och jag säger att, vi måste nog börja tänka på att åka in nu.
In med täcken och kuddar i husbilen. Planen är ju att sova i den om vi blir "utskickade" från BB.
Men jag vet redan att vi kommer att föda idag. Det känns.

Åker iväg. Bella lämnas till hundvakten.
Puss å kram, snart kommer brorsan.

Inne i Östersund. Har svårt att gå från parkering. Måste stanna och andas då och då.
Björn försöker skämta, jag försöker att inte skratta, måste koncentrera mig på andningen.

Inne på förlossningen. Skönt!
Får lägga mig på en säng för undersökning.
Öppen 6cm. Oj!
Du har jobbat på bra hemma, säger barnmorskan.
Och självklart blir man nöjd. Duktiga flickan väcks i mig.
Jag är bra på det här. Nu kör vi.