People

Hej.
Nu är helgen över och likaså det tredagiga-bröllopet.
Bra.
Alltså, det var ok. Egentligen himlastormande.
Men allt är ju relativt.
Jag kände mina "komme-nerver" vibrerade av och till.
Allt ska liksom vara så stort i Åre.
Näe, jag vet inte om jag kan skriva vad jag egentligen tycker och tänker. Tänk om nån av de på bröllopet skulle läsa detta.
Men jag menar inget illa, jag vill bara säga hur jag uppfattade många som var med där.
Det var som att de redan hade sin lilla "sekt" och de hade minsann redan fått nog av nya människor så nu skulle de bara umgås med dem de redan kände.
Det är klart att de var normalt trevliga, men sen var det stopp.
Och jag blev så irriterad på det.
Men det är deras val och då får man försöka förstå det.
För mig är det bara så ofattbart och dessutom jävligt provoserande med folk som inte kan bjuda till och visa lite kärlek mot andra än bara "den inre kretsen".
Och sen ska de dessutom ha cred för det.
Jag ser inget beundransvärt i det.
Och jag fattar inte vad som är så stort med att kunna åka utför ett berg i en viss by.
Vafan är det som är så ballt med Åre?
Jag vet tusen andra ställen som är minst lika bra som här.
Man ska självklart hylla det man tycker är bra, men det blir så sliskigt tillslut.
Åh, jag blir så trött.
Men jag trivs bra på jobbet och med Björn och det är det som är det viktiga.
Men som i alla relationer och kontakter med alla människor så tycker jag att Det är bara så sorgligt att man inte kan få värmen som man tycker att man ger, tillbaka.
Nu låter jag som Dileva och jag ska sluta.
Och förresten så väljer jag ju själv vilka jag vill umgås med.