Ångesttanten.

Hej.
Imorgon ska jag till frissan och snygga till håret. Det blir nog lite guldiga slingor i mitt numera naturligt röda hårsvall.
Ja. Suck. Vad gör man inte för att försöka se bra ut?
Jag känner mig inte alls pigg på helgens händelser. Vi ska på bröllop som innebär aktivitet från fredag till söndag.
Hur ska jag beskriva känslan? Det känns lite som när man skulle på disco i sjuan. Man var inte särskilt populär, man såg lite annorlunda ut. Man var inte ljushårig och normallång. Dessutom kände man inte så många. Dessutom hade man inga koola kläder.
Men man skulle ändå försöka låtsas som ingenting.
Jag hoppas faktiskt att jag blir sjuk.
Vet att jag kommer att gråta imorgon.
Fan.
Varför vill man ändå sträva efter att få vara populär?
Jag vill inte bara stå där och glo. Det är det som känns så obehagligt jobbigt.
Och man blir tillslut så irriterad på alla som inte visar något intresse för en.
Så då går man hem.
Det kanske är jag som har för höga krav på andra människor.
Men varför är det bara jag som ska "bjuda till " jämt?
Så känns det.
Jag ska försöka bli mer positiv till imorgon.
Alkohol är ju alltid en lösning.
Höll på att glömma fredagsdrinken.
Ok. Det kanske ordnar sig.