monstret
Hej.
Jag är sååå patetisk.
Jag går in på Camilla läckbergs blogg, fast jag veet att jag bara blir avis och sur.
Hon verkar bara göra roliga saker och få en massa positiva cred.
Nu ska jag berätta om min cred.
Idag på niornas spanskalektion så kom skolans mest provocerande unge insteppandes i mitt klassrum. Han skulle göra en undersökning hade han hittat på (egentligen hade han franskalektion)och höra hur roligt eleverna hade på spanskan. Några hormon-killar skrek: Det är skiiittriiiist!
Då vände han sig till mig och sa, (dock med flackande blick), jaha om inte eleverna har kul på lektionerna hur bra lärare är du egentligen då?
Sen så minns jag inte mer, för jag förvandlades till ett monster och slet honom i stycken.
Varför kan man bli vansinnig på vissa människor direkt man ser dem?
Men obs. Jag vill inte slita Läckberg i stycken alltså.
Okidok.
Gonatt.
3 Comments:
Men ring Camilla vettja?! Fast du kanske inte har hennes nummer:/ Iaf lovar jag att du skulle få hänga med henne om hon bara fick träffa dig! Kram från en annan ibland sjukt patetisk kvinna.
Ja cheezuz vad less man kan bli! Idag har jag haft en DREADFUL lektion där de flesta i klassen gaddade ihop sig så fort jag sa till en stökande elev. Var man på en fick man resterande hop över sig. "Varför klagar du på honom? Han gjorde ju inget... blablabla" Ett konstant blånekande av att icke önskvärd aktivitet skulle ägt rum leder till förvirring. Såg jag verkligen något? Och naturligtvis ständigt dessa brudar som försvarar killarna. Jablirsåless! Ska köpa ett par ögon och operera in i nacken. Eller installera bevakningskamera så att jag kan styrka mina påståenden. Eller kanske bara lägga pengarna på en bomb?
Detta är alltså ett fenomen som finns i alla högstadiemänniskor.
Jag ska också börja blåneka till en massa saker. "Nääe, jag har inte haft detta läxförhör redan." eller "Näe jag har aldrig sagt att du skulle få godkänt, var har du fått det ifrån. Din lilla tok."
Post a Comment
<< Home