En tunnis, en tjockis.

Varje gång jag läser Hellens blogg, då får jag lust att skriva igen. Bra betyg för Hellen alltså.

Sitter här i mörkret. Alla sova i enslig gård, endast Annika är vaken. Enda stunden som känns som min egen stund.

Känner mig stark och tuff nu. Det var nog som hon sa, "den kloka!", du kommer att bli starkare av detta.

Men ack så smal jag blivit. Fåfängan njuter, men samtidigt...är detta normalt?

Imorse vägde jag 67 kg. För tio femton år sedan skulle jag ha jublat.Men nu känns det inte lika kul. Man ser ju så mycket äldre ut när man blir tunn.

Tänk, aldrig får man vara riktigt nöjd.

Förresten, vet ni att det ska öppna en plastikkirurg i Åre?

Nu borde jag väl ändå få någon på besök;)