Föräldramöte...brrr

Imorgon är det föräldramöte med nians-föräldrar.
Gu va kul!!
Inte.
Jag försöker tänka att de faktiskt inte vill mig nåt ont. Men det funkar bara ett tag, sen kryper ångesten in och övertygar mig om att de kommer att ifrågasätta hela skolsystemet och ställa mig till svars för varenda IG som nånsin blivit satt.
Och då vill jag dö.
Dessutom har vi lärare hittat på att vi ska göra VÄRDERINGSÖVNINGAR med föräldrarna.
Hur osmart kan man bli. Varför hittade vi på det? Sånt är ju skitjobbigt att göra, bara med ungarna.
Och nu ska föräldrarna sitta där och bli tusen gånger mer stela och otympliga.
Och så ska jag stå där som Lotta Engberg i Tur i kärlek och försöka få alla att slappna av.
Jag som kommer att vara mest stel. Av aaallaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!
Suuuuuuuck
Just shoot me!
Innan värderingshelvetet ska vi visa bildspel från fjällturen som vi var på i tre dagar.
Vi åkte till Storliens Vandrarhem med niorna.
det var som: Tre dagar instängd i en hamsterbur med 43 hamstrar. Ungefär så kändes det.
Så vilken musik är passande att spela till bildspelet?
Lordi. Ja!
Men varför spelar man inte det då? Så att känslan blir autentisk.
Varför tar jag istället med mig Eva Cassidy?
Absolut ingenting från den turen påminner mig om Eva Cassidy.
Ändå är det hennes musik vi ska spela.
Gud vilken falsk falsk människa jag är.
Jag försöker visa upp en bild som inte existerar.
Jag är en sån som skapar det som Linda Skugge och andra människor avundas.
Aha.
Nu känner jag mig egentligen rätt kool.
Jag ska nog skaffa lösnaglar också. Lika bra det. När man ändå är igång.
Yeah! Rock and roll woman.