Svajningar.
Ja hej.
Våran dator är långsam idag. Är det på riktigt eller inbillar jag mig? Jag har typ sockerdricka i blodådrorna. Jag är fylld av oroskänslor.
Har skjutit upp ett samtal till min rektor. Men jag ringde tillslut idag. Skulle be om ledigt nästa vecka. Usch så besvärligt. Jag kan få migrän av att måsta be om saker. Jag vill ju vara Frreee som en fåågel (sången ur Rasmus på luffen)
Och när jag blir tvingad att be om saker så känner jag mig så skuldtyngd. But why! Folk kan faktiskt bara säga nej.
Djupanalysen på det kanske är att jag projicerar mina egna svårigheter att säga nej, på andra.
Fast jag fick ledigt. Förutom en dag. Då måste alla vara i skolan. För det är första skoldagen för barnen. Men det är ju förståeligt. Det skulle jag också tyckt om jag varit rektor. Man vill ju inte stå där själv första dagen och säga att hela ens personal är bortrest.
Fast det var bara spanskaläraren.
Men jag hade såklart gruvat mig så mycket för att ringa, så när jag la på så fick jag en gråtattack.
Björn kom in från altananen och tittade på mig. Han tycker det är fascinerande när det rinner tårar på folk. Själv gråter han bara när han hackar lök. Och en gång när han var på en begravning för två år sedan. Då grät han cirka fem droppar. Rekord.
Såklart så hade jag redan bokat flygbiljetterna för jag tar alltid ut segrarna i förskott. Nu har jag ingen hemresa. Eller jo det har jag ju, men den går hem på måndagen, samma dag som jag inte får vara ledig.
Och när jag skulle gå in på sas-hemsida så var det fel på den.
Visst är det typiskt! Som gjort för att börja lipa ännu mer.
Men då tyckte Björn att han hade sett nog med tårar, så han mailade nån som han kände på sas som kanske kan boka om resan åt mig.
Ja gud vilka problem man har.
Jag är så jävla självisk när man tänker efter. Tänk dom som sitter fast i nån källare i Palestina eller nåt. Och inte kan gå ut för då blir de bombade. Men om de inte går ut så svälter de ihjäl.
Och här sitter jag och lipar över en simpel flygresa.
Jag är så patetisk.
Men förresten så lipar jag bara för att jag har pms-dagar, annars hade jag varit skittuff och sett till att jag fick ledigt den där dagen iallafall.'
"Yeah, right."
Som Widner skulle ha sagt.
Nu ska jag läsa Camilla Läckbergs-blogg (www.lackberg.blogspot.com) och sen Linda Skugges. Och ni alla loosers som inte läst Camillas böcker ännu så kan ni börja göra det nu. Or forever be a looser.
Tja ra.
3 Comments:
När jag säger att jag inte vill bo på Carlshem säger Robert "tänk på dom i Libanon..." Men vi KAN inte jämföra så, det är inte vårt fel att vi är bortskämda och grinar över flygresor och Ulvöar. Så det så. Hihi, jag har inte läst Camilla L ännu, pinsamt nog. Men jag är ingen looser, för jag ska göra det. Jag får låna alla böcker av Lina. Kram på dig!!!
Det finns väl egentligen inget tragiskt med att tårarna rinner till? Du har bra kontakt med dina känslor, du är ingen avstängd robot, utan närvarande här och nu. Du lever!
Det är väl egentligen mer tragiskt att man knappt sett sin älskade gråta? Vafan är det för mansroll våra män går in i?
För det är ju precis tvärtom, det är ju en man med känslor man vill ha! För om han bara går omkring och rycker på axlarna när något jobbigt händer, älskar han då verkligen mig? Han kanske inte har kontakt med den känslan heller, så en vacker dag öppnar han upp sitt hjärta... och faller för grannflickan på arton vårar.
Fortsätt att lipa. Det gör jag med. Och det gör mig faktiskt glad. Hellre lipig än avstängd eller ångestladdad (en kramp som inte släpper loss i gråt). Att gråta är BRA. Gråt på och må bra. I allafall efteråt... :)
Men hallå!!!!!! Anta utmaningen då?? Why dont u blogg mera? Minst ett inlägg per dag. Kram h
Post a Comment
<< Home