Lipsillen

Hej.
Efter vi kom tillbaka till Åre så fick jag en light-depression. Det kändes som en klump i halsen som eskalerade dag för dag och så tillslut så kunde jag inte gå ut. Jag låg i sängen och grät en hel förmiddag. Sen gick jag ut. Bara för att jag är så tjurig. För jag tänkte på vad det skulle kosta att gå i terapi och hur obehagligt det skulle
vara att ringa ner till hälsocentralen. Vad skulle jag i så fall ha sagt. Hej, jag är väldigt ledsen. Kan ni hjälpa mig?
Så sjukt.
Nej, jag bestämde att det inte var så farligt eller så synd om mig och så gick jag ut och målade staketet istället. Fast jag var inte happy.
Sen kom Björn hem från Macken och sjöng, "Dont cry for me Argentina", som han brukar göra när jag får för mig att lipa.
Men staketet blev bra. Och sen blev det lingonvecka. Så det kan ju ha varit pga det. Men ibland blir jag så tungsint iallafall. Och jag mår dåligt av att se en film med mord och läsa i tidningen om elände eller se på nyheterna om all skit i världen. Alltså jag blir riktigt illa berörd, det är klart man blev berörd tidigare också, men jag tycker att jag är mer känslig nuförtiden och jag har så lätt för att lipa. Och då blir jag rädd för att vara sjuk på riktigt. När jag gråter ofta. För jag vet inte var man ska ta vägen.
Och så läser man om token i tidningarna som går ut på stan och skjuter folk bara för att de är tokiga och för att de inte får någon hjälp. Men jag ska inte gå ut och skjuta ner halva Åre. Nej så illa är det nog inte.
Undrar hur de skulle göra då? För Åre är ju årets tillväxtkommun och om jag dödade en massa folk så skulle jag dra ner antalet folk igen. Men det är mycket norskar här, så det är väl större risk att man träffar nån av dem.
Mvh
Annika