mina stackars nerver

...ut me hunden...*bajsa, bajsa, bajsa nuuuuu*
in me hunden
ut med vagnen
ner med bebis
fram med snowracern
tramp tramp tramp
iväg till vägning
ut med bebis
upp på vågen
ner med bebis
ut ur bvc-huset
bort till dagis
(aj, vad den där snowracern bråkar med mig)
in på dagis
prata civiliserat med personalen
på med kläder på stor-killen
bebis skriker
ut till bebis
skaka vagn skaka vagn skaka vagn
in till stor-killen igen
på med overall
på med skor
på med mössa
inga vantar...glömde
hämta hämta
dra ner overall
på med vantar
på med overall igen
ut från dagis
bebis skriker
skaka vagn
lasta stor-killen på snowracern
glömde dagis-sov-vagnen
springa bort med dagis-sov-vagnen till vagnförrådet
springa tillbaka
bebis skriker
skaka vagn-helvetet
okej, lets go!
var är hunden nudå?
Just de, hemma ju.
Släpar snowracer
skjuter vagnen
nerförsbacke
halkigt
men hjälp
här kommer snowracern,
rätt på hälsenan
hur långt är det kvar?
...hem
...på livet

Förlossning nr.2

Jag har börjat läsa mina gamla blogginlägg.
Kanske Dante (mitt andra barn) också vill att jag ska skriva om hans förlossning.
Ja...det gick fort som fan. Jag var öppen 10 cm när vi kom in.
Jag tyckte det gjorde sjukt ont och om det blir fler barn då ska jag
ha bedövning, eventuellt kejsarsnitt.
Men det var så kul att inte veta vilket kön han var.
Varför är det så roligt?
Ja sen så packade vi ihop våra grejer och åkte hem, i völvon.

Kampen mot stormen, hunden och förkylningen.

Det går inte att gå ut, för det flyger omkring träd och pistmaskiner ute.
Igår gick jag ut med Bella. det blåste då också, men inte lika illa.
Att gå ut med Bella är som att gå och dra ett bil-däck efter sig.
 Jag är som Dolph Lundgren i Rocky-filmen. Ja ja.
Den kände meteorologen Jenz Karlström på okq8 i Åre
har sagt till Björn att det här vädret ska fortsätta i 10 dagar till.
Bermuda...Jamaica, here I come! Ungar ska ni me eller?
Jag glömde säga att jag är förkyld nu också.
Inga bildäck idag alltså.
Dock en henna-färgning i håret.
Björn ligger i soffan och ser skeptisk ut...
För övrigt så anser jag att jag också borde få underkläder och en adidas-jacka
av min sambo. Det är jag fasen värd!

Fettot

Men cheeses...
har hittat ett gammalt inlägg där jag skrivit att jag väger 67 kilo!!
Vafan!!
Det var fem månader efter Beppes förlossning, och nu fick jag panikångest.
Det har gått 2 månader nu efter Dantes förlossning och jag väger fortfarande som en jävla
flodhäst.
Måste stressa mer och sova mindre. Ännu mindre.
Trodde att jag skulle få slita mer än vad jag gör nu med två barn.
Hoppas att Dante börjar krypa snart så att jag får börja jaga honom.
Det var ju så kuuuul att väga 67.
Nu tar jag en chokladkaka till.
Den nya mörka med valnötter i är sjukt god.
*smask*

Var/Vem är jag nu?

Men gud.
Nu har jag tittat på mina tidigare inlägg.
Jag verkar ju ha haft ett underbart liv.
Och jag var så fin.
Nu känner jag mig vidrig och ful.
Och varje gång jag slår på teven så visar de klass 9a
och jag känner mig som den tysta rädda kvinnan med
glasögon och obestämbar frisyr. Hon har verkligen personifierat
den lärartypen som jag är rädd för att vara och kanske till å med är ibland.
Hjälp...och förlåt till dig, förskräckta kvinna, om du skulle råka läsa detta.

mitt nya fantastiska liv

Nu har jag helt plötsligt hunnit få två barn.
Kanske därför som jag inte skrivit på ett tag.
Jag undrar fortfarande över vissa saker.
Som till exempel om karln i Libyen heter Gadaffi eller Khadaffi???

För övrigt har jag denna månad hunnit bli kallad för både vek, mesig och nojig.
Av tre olika personer. I min närhet.
Borde jag byta umgänge eller byta terapeut?
Jag har ju ingen terapeut, men jag funderar på att skaffa en inom kort.
Nej jag har bara ett intensivt och turbulent liv med mycket känslor å så vidare.