Årelivet

Sunday, November 12, 2006

Väx upp.

Hej.
Jag läste just en krönika av Linda Skugge och mindes då en dialog som jag hörde på gymet i tisdags. Och jag måste bara säga (igen) att vissa föräldrar borde faktiskt skämmas.
Då är det alltså en kvinna som står och berättar glättigt om sin unge som varit på dagis och blivit tillsagd av en fröken (ungen blev alltså tillsagd) att hon inte skulle vara och balansera på nåt ställe för det var farligt och hon kunde ramla ner och typ slå ihjäl sig. Men ungen lyssnar inte efter flera befallningar av denna dagisfröken om att hon ska komma ner.
Tillslut sliter dagisfröken ner henne.
Och då blir ungen så sur så att hon går iväg.
Sen kommer hon tillbaka efter drygt tio minuter och säger att hon har en present till den här dagisfröken.
Så dagisfröken följer med för att kolla vad det kan vara och får då en tårta gjord av snö och hundbajs.
Då tar dagisfröken och gör det enda rätta. Hon ringer föräldrarna och så får de hämta sin dotter. Dessutom får de straffet att ungen får stanna hemma hela nästa dag också.
Och när den här puckade mamman står och berättar det här så skrattar hon bara och säger att "Hahaa, ja jag vet inte, men jag tycker att det var ganska kreativt gjort av lilla Lisa (eller va fan hon nu hette)"
Och det här förklarar ju i princip allt.
Såhär puckade är föräldrar av idag.
Dom vet inte hut själva, så hur ska barnen veta det?
Det kan egentligen inte vara den här föräldragenerationen som gjorde att "allt" gick snett. Det måste ha varit den förr förra, som uppfostrade dagens föräldrar.
Slappet måste ha fötts där. Och varför?
Kan det vara så att de växte upp med världshistoriens strängaste vuxengeneration så då ska de bli schyssta själva.
Det är en jäkla härva detta.
Som ett rättsmål liknar det ibland. Där alla skyller på alla.
Och ungarna bara fortsätter flina och snora och baka hundbajskakor åt sina fröknar.
Suck ja.
Nu ska jag gå och träna igen. Och hör jag en till föräldrer yttra sig i likhet med detta så ska jag tappa en vikt på honom/henne. Sen ska jag lägga en Bella-hundbajspåse i deras brevlåda.

Saturday, November 11, 2006

har ni sett den?

Hej.
Igår var jag på Skolbio-utbildning. Det var verkligen kors i taket, för jag brukar alltid hålla mig på skolan och ha mina lektioner. Det känns inte riktigt stabilt att slänga in nån annan på mina spanskalektioner. Så därför ser jag lite prestige i att befinna mig på lektionerna.
Iaf.
På utbildningen såg vi filmen "Säg att du älskar mig". Och oj vad matt man blev av den.
Först tyckte jag bara att filmen var töntig och att jag själv hade kunnat göra en mycket bättre.
Men sen så drogs jag liksom in i den och så slutade det (som alltid) med att man satt där och lipade på slutet.
Sen skulle vi diskutera den och då blev man ännu mer engagerad och upprörd.
Så på kvällen var jag en zombie.
Imorse (lördag) gick jag på body balance.
Jag tyckte jag var så smart då, för body balance måste ju innebära att man ska komma i balans igen.
Det var världens trevligaste människa som hade passet. Hon var nästan så trevlig så man undrade om det verkligen var sant. Men det var det.
Sen så gick jag till Björn på macken och snodde bilen.
För jag ville åka till Gun som är syslöjdslärare på vår skola.
För hon har fått cancer. Hua.
Och jag vill verkligen försöka stötta henne.
Men hon svarade inte på nån telefon.
Suck.
Men ikväll ska vi få främmande av Åsa och Anna Lena.
Så nu ska jag baka lite dinkelbröd.
Och det här blev som en konstig dakboks-blogg där jag bara rabblade upp saker som jag gjort.
Men alla mina känslor strömmade ur mig i fredags, iom filmen.
Så nu är jag under uppladdning.
Hejdå.

Tuesday, November 07, 2006

Kämpen

Hej.
Med tanke på hur frustrerad man själv blir när någon "ligger lågt" med bloggandet så borde man ju inte låta det glappa såhär. Men så blev det iallafall.
Igår (måndag) var det typ snö-slask-storm. Då kom jag på att jag skulle testa om det gick att cykla till skolan.
Det gick, men jag var helt dyngsur när jag kom fram. Och helt slut.
Alla bilar skapade värsta tsunamin över mig då de passerade. Men jag var för trött för att bry mig.
Detta var inte en av mina bästa ideér.
Imorse fick jag en ny idé.
Jag kom på att jag skulle gå till skolan. Det tog två timmar. Jag trodde mina höfter skulle nötas sönder.
Dessutom var det sån motvind så ibland fick jag stanna och bara luta mig framåt.
Imorgon kanske jag ska paddla.
Jag är iallafall miljövänlig.
Det knäppa är att jag inte vill att eleverna ska se mig, så att de tror att jag är tokig.
Så jag får sicksacka mellan busshållplatserna där de står.
Men imorse var det iallafall en som hade sett mig och hon bara skrek rätt ut: GIIIIICK DUUU TILL SKOOOLAN ANNNIIIIIIKAAAA!!
Åh, ja ba: Ja det tycker jag alla borde göra, med tanke på isbergen som flyter runt i Atlanten.
(men egentligen kände jag mig skitdum)
Och nu så ska jag äta en kravodlad avokado. Bara så ni vet.
Make love, not CO2.