Jag visste det!

Aaah, äntligen. Efter trettio år....eh treittioett år av vims så vet jag nu vem jag är.
Jag skrev i första inlägget att jag nog ska göra en mjukstart för jag vet att annars är det så lätt att jag bara lägger av med mitt bloggande. Och mycket riktigt. Det har nu gått en månad utan att jag skrivit en enda rad, för jag har bara "gjort annat" istället.
Men nu är jag igång igen.
Ritsh ratch filli bom bom bom!!
Det var kanske vårfloden som väckte mina sinnen.

Här i Åre så tinar det som aldrig förr.
Utanför huset dyker det upp nytt skräp hela tiden. Jippi!
Det ser skitäckligt ut.
Och Bella äter upp hälften av det.
Och när hon inte står och tuggar på nån gammal slang eller en trasig fönster ruta, så försöker hon obemärkt försvinna nerför slänten till sina kompisar, Flinga och Gaston, som sitter å flåsar lockande vid sina husknutar.
Så det slutar med att jag, moi! Måste sladda nerför slänten, som Observera, är fylld av framtinade hundbajsar och lerhögar.
Jag får panik!
Och när man tillslut har fått tag i ett av Bellas små rosettöron och dragit henne, tjutandes och ylandes upp för slänten. Då är man så slut , förbannad och svettig att man måste gå och duscha.
Sen sätter jag mig i soffan och tittar på hockey.
Thats my life!
Puss å kram, alla.